Jag har en tanke med den här bloggen. Min idé är att den ska rymma reflektioner som kräver att man skriver ner dom för att sammanhangen ska synas. Det man ägnade sig åt som student alltså. Jag har flera gånger under mitt vuxna liv återvänt till universitetsvärlden, även efter min lärarexamen. Att träna min analytiska förmåga genom att skriva är något som jag tycker om.
Just nu är jag dock mitt inne i småbarnsförälderns vardag. Det gör att jag inte har särskilt mycket tid till skrivande. Just nu ligger min son och sover och då passar jag på att få ner några rader. Men jag tänker att med tiden kanske texterna växer.
Vi får se hur det blir.
Jag samlar hur som helst på kärnfulla citat. Jag samlar dom i ett par anteckningsböcker där jag fokuserar på pedagogiska idéer, tips, tankar. Mindre strukturerat än det jag tänker ska hamna på den här bloggen.
Igår kväll bläddrade jag en stund i ett gammalt nummer av Pedagogiska magasinet (4/2012). Där intervjuades den gamle läraren och folkbildaren Gösta Vestlund. Han var då 99 år gammal, nu alltså 100. Han hade många kloka tankar, för att inte tala om erfarenheter (han undervisade bland andra Olof Palme i Sigtuna). Ett väldigt litet citat bland de större, var något han sade om kaffedrickande. Han kallar kaffet för "demokratins fasta grund". Ta en stund och fundera på det... Visst har han nog rätt? Kaffet och det gemensamma fikat har nog en inte helt obetydlig del i den svenska demokratins och välfärdens framväxt. Sverige beskrivs ju ofta som en konsensuskultur. Och vad är en tydligare symbol för förhandlingar, överenskommelser och goda samtal om inte just kaffe?
Jag tänker inte fördjupa mig ytterligare i detta, utan nöjer mig med att ta till mig kaffet som en symbol för demokratin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar