Stora sammanhang

Det blev inget med varken jobb eller lägenhet.

Den tjänst jag hade sökt visade sig vara i ett storarbetslag, det vill säga en i en barngrupp som på pappret är två avdelningar men som i praktiken är en, med dubbelt så många barn och dubbelt så många pedagoger som statistiken säger. Detta var inte vad jag var ute efter och det hade inte framgått i annonsen. Jag har själv jobbat i sådana organisationer i stort sett hela min tid efter examen 2009, och jag säger inte att det är enbart dåligt att arbeta så. Däremot är det inte vad jag är ute efter nu.

Det är intressant hur de stora arbetslagen dominerar i förskolan nu. När det byggs nya förskolor byggs de till och med efter idén att det är så man vill vara organiserad. Det som gör detta intressant är dels att det går emot alla ambitioner som uttrycks i den politiska debatten, och dels att det finns så mycket forskning som talar emot detta arbetssätt. I en tid där vi lägger ner så mycket tid och energi på det vi kallar kvalitetssäkring är det fascinerande att man tar så lätt på den forskning som förespråkar mindre sammanhang och färre relationer för barnen. Jag ser med spänning fram emot att läsa Skolverkets nya allmänna råd i saken, som just nu är i färd att formas. Det genomförs nu ett forskningsprojekt som ska stå för bakgrundsmaterialet. Det är Ingrid Pramling Samuelsson, Sonja Sheridan och Pia Williams vid Göteborgs universitet som håller i trådarna, så man kan nog vänta sig en gedigen och pålitlig studie. I senaste numret av Lärarförbundets tidskrift Pedagogiska magasinet (3/2013) finns en artikel att läsa om detta forskningsprojekt. Där hänvisar Williams till en norsk studie som visar att "en grupp med 9 barn ger 36 relationer, med 18 barn blir det 152 relationer. Och i en grupp med 40 barn blir det 780 relationer att förhålla sig till." Jag hoppas att många med mig kommer att läsa forskningsrapporten när den kommer ut, och sluta att ta så lätt på Skolverkets allmänna råd kring organisation av barngrupper och arbetslag.

När det gäller lägenheten var vi helt enkelt för långt ner i kön för att ha en riktig chans. Den goda nyheten är att jag just fick en kallelse till en annan visning om två veckor.